Twixdagen

I gårdagens morgonsoffa i SVT fick de svenska politikerna en hel del däng av Fokus chefredaktör Karin Pettersson. Hon har följt Twixdagen och “slagits av hur innehållslösa de här inläggen är.” Hon menar att de svenska riksdagsledamöternas twittrande inte tillför någonting utan mest handlar om platsbestämmande - “nu är jag här”. Fokus har därför utlyst en tävling om bästa och sämsta twittrande riksdagsledamot.

Men är det verkligen en riktig och relevant kritik? Hur ser egentligen de svenska folkvaldas twittrande ut jämfört med Barack Obamas? Twixdagen har gjort en jämförelse och utfallet visar att de svenska riksdagsledmöternas inlägg är betydligt mer politiska till sitt innehåll och definitivt mer öppna för dialog.

Karin Pettersson menar att det finns ett “Obamakomplex” i svensk politik och bland svenska politiker. I morgonsoffan menade hon att det som skiljer svenska politikers mikrobloggande från Barack Obamas är att Obama hade ett budskap som hängde ihop med tekniken. Men frågan är om inte komplexet mest sitter i mediernas ofta mycket uppblåsta förväntningar på våra folkvalda. Låt oss jämföra.

Så här såg en typiskt twitterinlägg ut från Barack Obama under presidentvalskampanjen:

Så här ser några ganska typiska inlägg ut från våra riksdagsledamöter:

Obamas inlägg saknar helt politisk budskap, innehåller en platsbestämning och en länk. Här finns ingen inbjudan till dialog, bara möjligheten att titta på. Men titta på våra riksdagsledamöter! Här berättar de om vardag, formulerar budskap och ställer provokativa frågor för att locka till dialog.

När vi talar om svensk politik och jämför den med Barack Obamas kampanj så ställs verkligheten som vi känner den mot en dröm. För det är inte Barack Obamas kampanj Karin Pettersson beskriver och längtar efter. Hon hade blivit minst lika besviken över den. När hon talar om Obama talar hon om den gode politikern. Politikern som alltid har ett välformulerat budskap, alltid är tillgänglig och alltid är klok och har rätt.

Ingen matchar den drömmen, och om vi hela tiden ställer vår svenska politik mot drömmen om det perfekta kommer missmodet att öka. Istället vågar vi i Twixdagen påstå att svenska politiker har en mycket hög demokratisk ambition, det är otroligt tillgängliga och deras öppenhet för ny teknik är minst lika stor som den amerikanske presidentens. Det är inte så pjåkigt.

Vi kan också konstatera att Barack Obama aldrig skulle vinna en tävling mot de svenska riksdagsledamöterna om vem som twittrar bäst.