Generation 140 tkn

18 maj, 2009

[UPPDATERAD] På DN debatt presenterar Ulf Bjereld och Henrik Oscarsson en ny opinionsmätning från SOM-institutet i Göteborg som sägs visa att 43 procent av svenska folket varken är positiva eller negativa till, har ingen uppfattning om eller känner inte till FRA-lagen.

34 procent av de svarande har en negativ inställning till lagen, medan endast 23 procent har en positiv inställning. Därutöver svarar 22 procent att de varken är positiva eller negativa till lagen, 11 procent har ingen uppfattning och 10 procent känner inte till lagen - alltså sammantaget 43 procent.

Forskarna bakom undersökningen ställer i DN frågan om FRA-striden var “ett uttryck för en mer djupgående samhällsförändring”, där den kommunikationsteknologiska utvecklingen skapar både nya politiska sakfrågor, som FRA och fildelning, som nya arenor för politisk mobilisering, som bloggosfären, Facebook och Twitter. De konstaterar också att “motståndet mot FRA-lagen och kampen för att legalisera fildelning” kan ses som “ett uttryck för nya politiska skiljelinjer”.

Samtidigt ironiserar i Skånskan Sanna Trygg över SVT:s satsning på EU-valbevakning via YouTube. Hon menar att EU inte låter sig förklaras på tre minuter.

Hänger dessa två spaningar ihop och sätter fingret på ett samhällsfenomen? Har den tekniska utvecklingen och med dem förändrade medievanor skapat en informationsklyfta mellan å ena sidan traditionella mediekonsumenter och å andra sidan en generation som har svårt att ta till sig skriftlig information som är längre än 140 tecken eller filmklipp på nätet á högst tre minuter?

Twixdagen har inga svar men kommer att göra sitt bästa för att följa utvecklingen.

* * *

PS: Missa inte, relaterat till ovanstående, en intressant artikel i Sydsvenskan om hur partierna använder sig av sociala medier i sitt kommunikationsarbete.

Kampanjarbete via Facebook

5 maj, 2009

Ett annat sätt att mäta hur aktiva svenska politiker är när det gäller politisk opinionsbildning på nätet är att kolla vilka grupper de är med i på Facebook. Det har Politikerbloggen gjort, och funnit en del lustiga saker.

Bland annat har man upptäckt att folkpartisten Birgitta Ohlsson är medlem i “Malena Ernman to Eurovision Song Contest” och lobbar genom gruppen “EU - rör inte mitt snus”. Dessutom är hon medlem i grupperna “PAPA DON’T PREACH!” (som hon också startat) och “Värna Stjärnfamiljen!”. Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Sven-Erik Österberg, har gått med i gruppen med det långa namnet “Reagera mot toppchefer och andra som utnyttjar unga tjejer sexuellt!”. Och hans partikamrat Morgan Johansson är medlem i gruppen “Nu får det tamejfan vara nog!” och i gruppen “Jag är en av 25 000 som ogillar moderaterna”. Moderata EU-kandidaten Anna Maria Corrazza Bildt håller oväntat på Mona Sahlin genom gruppen “Mona Sahlins borgerliga fanclub — the original”.

Första maj på Twitter

28 april, 2009

Demonstrationståg på nätet är inte direkt nytt. Socialdemokraterna hade en funktion för det redan på sin webbplats inför valet 1998. Och på senare tid har bland annat Hyresgästföreningen engagerat över 50 000 människor i en virtuell demonstration “för rimliga hyror”.

Aftonbladet tipsar nu sina läsare om att twittra de budskap man önskar föra fram på första maj. För att budskapet ska synas i tåget måste man lägga till hashtaggen #1majAB efter texten.

Både LO:s Wanja Lundby-Wedin och vänsterpartiets Lars Ohly ber för övrigt om tips på uppslag att förstamajtala om via nätet.

Experterna om partiernas bruk av sociala medier

28 april, 2009

För en tid sedan skrev Dagens Nyheter att svenska partier tar efter Barack Obamas modell för att vinna val med hjälp av sociala medier. Via sajter som Facebook, Twitter och Youtube sades man försöka vinna mark i EU-valet.

DN ringde runt till de partier som i dag är representerade i Europaparlamentet, och bilden som framträdde var att “alla partier är rädda för att hamna utanför de mötesplatser där dagens unga (och moderna äldre) rör sig”.

Tidningen fann dock en “expert på sociala medier”, Anders Mildner, som menade att de svenska partierna inte förstått poängen med de nya verktygen. Han påpekade att mycket av det de gör och planerar för fortfarande är envägskommunikation: “Partierna skapar ett eget utrymme på de sociala medierna – men glömmer att gå in i de diskussioner som redan pågår”.

Även Gunnar Fröroth, pr-konsult och “expert på politiska kampanjer”, intervjuas och betonar att hur man använder tekniken är viktigare än att man använder den.

Många folkvalda bloggar

19 april, 2009

Var fjärde riksdagsledamot i Sverige har en blogg, var sjunde en mikroblogg på Twitter. Det uppger Expressen i dag, och jämför med Storbritannien där endast en av tio parlamentsledamöter bloggar.

Tidningen uppger att alla partier vill att deras politiker ska utnyttja sociala medier, som ett komplement till andra sätt att kommunicera - men att ingen tycks tro att bloggar och mikrobloggar är några universalverktyg som kommer att ersätta andra, mer traditionella typer av kommunikation.

Politiker och sociala medier i Studio Ett

18 april, 2009

Häromdagen skrev Expressens ledarskribent Johannes Forssberg att “backlashen mot politikernas nätnärvaro [var] ofrånkomlig” och att partiernas förväntningar har varit orimliga. Han konstaterade helt riktigt att “en ointressant politiker blir inte mindre ointressant för att hon eller han bloggar”.

Forssberg medverkade sedan i ett reportage om politiker och sociala medier i Studio Ett.

EU-valet och de sociala medierna

16 april, 2009

I sommar stundar som bekant val till Europaparlamentet, något som åtminstone partiernas kampanjmakare sannolikt betraktar som ett officiellt genrep inför riksdagsvalet 2010.

Tidningen Internetworld uppmärksammar hur svenska politiker, inspirerade av hur webben och sociala medier lyfte Barack Obama till presidentposten i USA, nu laddar för att locka röster med Facebook, Twitter och YouTube.

Bland annat intervjuas Almedalsbloggaren Hanna Löfqvist, som är en av vänsterpartiets toppkandidater till Europaparlamentet. Hon menar att det är ”det korta och slagfärdiga som kännetecknar bra kommunikation i sociala medier”. Och det får gärna bli lite roligt, något som Löfqvist tycker är en stor styrka med de nya digitala kanalerna. Till Internetworld säger hon att en blandning av högt och lågt har ett stort värde.

I artikeln intervjuas även Charlotta Ulvenlöv, kommunikationsombudsman med ansvar för strategisk nätkommunikation hos socialdemokraterna, samt Robert Rydefjärd, kristdemokraternas IT-chef och sociala medier-ansvarige.

Ulvenlöv menar att för socialdemokraterna är arbetet med sociala medier en förlängning av ett mer omfattande förändringsarbete inom partiet. Ett nyckelbegrepp är öppenhet, och då blir det naturligt att satsa på närvaron i de digitala kanalerna. Nästa steg för socialdemokraternas egen sajt är att öppna den och koppla ihop den med sociala medier.

För kristdemokraterna kommer sociala verktyg att vara naturliga delar av EU-kandidaternas egna kampanjsajter, enligt Rydefjärd. Där kan till exempel bilder från Flickr samsas med Twitter-flöden och YouTube-klipp. Kandidaterna utbildas också i webbnärvaro; främst om hur man bryter upp och stöper om sitt material till olika kanaler.

Politiker bättre än sitt rykte

15 april, 2009

Det har skrivits mycket om politikers bruk av sociala medier på sistone.

Under påskhelgen presenterade Dagens Nyheter en granskning som sades visa att svenska riksdagsledamöterna bloggar rakt ut i cyberrymden. DN hängde upp sig på att mer än var tredje riksdagsbloggare inte får några kommentarer alls från sina läsare.

Denna kartläggning har livigt diskuterats i den så kallade bloggosfären och många tycks ense om att DN:s mätmetod är bristfällig. SvD:s Sanna Rayman påminner om att ”jämfört med ett enstaka tal refererat för medborgarna i riksmedier är de sociala medierna ändå mer tvåvägskommunikation än vad vi hade förr”. Hon påpekar vidare att också en politiker som inte har kommentarsfält ”kan bli länkad till och kritiserad av en annan bloggare” samt att ”Även uteblivna kommentarer kommunicerar något, liksom uteblivna svar”.

I går skrev sedan Henrik Oscarsson, docent i statsvetenskap och ”expert” på opinionsbildning, i Expressen bland annat att ”Twitter är vertikal envägskommunikation av gammalt klassiskt snitt. Möjligheterna till interaktion och diskussion är obefintliga”.

Också detta har föranlett en hel del bloggkommentarer.

Expressens ledarskribent Johannes Forssberg menar att ”backlashen mot politikernas nätnärvaro [är] ofrånkomlig” och att partiernas förväntningar har varit orimliga. Helt riktigt konstaterar han att ”en ointressant politiker blir inte mindre ointressant för att hon eller han bloggar”.

Men Oscarsson får också svar på debattplats i tidningen. S-riksdagsledamot Luciano Astudillo (som själv både bloggar och finns på Twitter) skriver att sociala medier förvisso inte kan ersätta det personliga mötet mellan väljare och valda, men att han däremot är ”helt övertygad om att alla dessa nya verktyg, rätt använda, kommer att erbjuda nya möjligheter till en fördjupad och förbättrad dialog”.

Dessutom replikerar Stina Morian (@stinamorian) och Magnus Ljungkvist (@magnuslj), chefredaktör respektive ansvarig utgivare för Almedalsbloggen.se. De betraktar det faktum att många svenska riksdagsledamöter ”hittills inte fullt ut nyttjat Twitters möjligheter till dialog, diskussion och meningsutbyte”, som nybörjarbrister.

Twitter i Agenda

30 mars, 2009

I SVT:s Agenda i helgen konstaterade programledaren Karin Hübinette att allt fler twittrar, och introducerade ett kort reportage där medieprofilerna Fredrik Virtanen (@virren) och Annika Lantz (@annika_lantz) förklarade fenomenet Twitter.

I inslaget flimmrar också Twixdagen förbi, när Lantz visar SVT:s reporter hur riksdagspolitiker använder sig av mikrobloggande.

Det hela går att se på SVT Play. Inslaget börjar c:a 35 minuter och 30 sekunder in i sändningen.

* * *

PS: Läs gärna Jonas Morians enkätsvar om bloggande, mikrobloggande och politik.

Spökskrivare på Twitter

27 mars, 2009

[UPPDATERAD] Jonas Leijonhufvud, DN:s medie- och reklamreporter, skriver att politiker, företagsledare och kändisar hinner “uppdatera sin Twitter flera gången om dagen” genom att de använder spökskrivare. Detta baserat på en artikel i New York Times.

Spökskrivare har diskuterats en del här på Twixdagen. Frågan är hur pass relevant det är. Är det någon som trots att statsråd, partiledare och andra makthavare i den ligan skriver sina egna debattartiklar och formulerar sina egna pratminus i pressmeddelandena?

* * *

PS: DN har nu följt upp ovanstående genom att prata med Mona Sahlins pressekreterare Linda Romanus. Romanus berättar att Sahlins syfte med att använda Twitter är att berätta vad hon gör och reflektera kring olika frågor. Det är Mona Sahlin som avgör vad som skrivs, men det är inte alltid hon själv som skriver inläggen. Om nu någon trodde något annat.